Wellington

Biff Wellington och Bordeaux

Biff Wellington och vinet Margaux från Bordeaux står på tur. Nu vankas det helkväll med tre rätter. Jajamensan. Till förrätt har vi en hummersoppa som jag skrev om för några veckor sedan.

HUMMER PÅ TVÅ SÄTT

Huvudrätten däremot kräver lite mera efforts, eftersom det blir en Biff Wellington, som kräver en hel del pyssel.

Wellington vinnare av Napoleon

Historien bakom namnet är den att rätten Beef Wellington sägs ha namngetts efter vinnaren av Waterloo striden 1815, Arthur Wellesley, hertigen av Wellington. Efter att ha besegrat Napoleon, hade hertigen blivit en nationalhjälte och hela landet var stolt över honom. En av hans kockar, ville hedra honom och namngav således denna rätt efter honom. Om hertigen själv tyckte om rätten framgår inte.

Så gör man

Jag steker innerfilén lätt runt om och lägger den en liten stund i ugnen. Under tiden förbereder jag smördegen, lagar en svampkompott. När köttet varit i ugnen, kavlar jag ut smördegen på bakbordet, breder svampblandningen på den och till sist lägger jag innersteken ovanpå och paketerar in den ordentligt. Efter det sätter jag den in i ugnen tills smördegen blir ljusbrun. Jag lagar till detta råstekta potatis och en rödvins sås.

Till detta dricker vi en Röd Bordeaux, från Margaux 2015. Vinet är fylligt med mycket smak av mörka bär och gör Wellingtonen väl till rätta. Flaskan hade vi hem från vår resa till Bordeaux sommaren 2019.

BORDEAUX – VINETS MECCA

TRE DAGAR I STADEN BORDEAUX

biff wellington bordeaux

Receptet hittar jag i en kokbok på hyllan som jag lite modifierar med tips från nätet.

Sufflé till dessert

Efterrätten blir en sufflé med blåmögelost och päronkompott.

Det är första gången jag provar att laga sufflé och det känns lite spännande eftersom jag har hört en massa rykten om svårigheten. Själva sufflén går någorlunda tycker jag. Den lyfter sig väldigt snabbt. Förstås när jag sen tar den ur ugnen lägger den sig lite. Däremot har jag mera problem att få päronen att mjukna till päronkompotten och får kompromissa lite på slutet som jag tror gästerna inte ska märka, hoppas jag.

En hel middag med tre rätter som kräver ganska mycket tid och uppmärksamhet. Även potatisen tar tid, jag skivar dom i tunna skivor, tvättar och torkar dem innan jag steker dem torra i pannan och efter det har jag dem en liten stund i ugnen innan maten är klar.

Sammanfattning

Själva Wellingtonen är jag inte helimpad av. Så mycket besvär, men det blir inte lika mycket extra jämfört med en vanlig stekt innerfilé liksom. Det var kul att prova men jag tvivlar på att jag kommer att göra den igen. Då är jag mera intresserad att prova till exempel Biff Bourgogne igen eller något liknande. Och så måste jag väl göra något med Napoleon i rättvisans namn. Biff Wellington och vinet från Bordeaux passade perfekt. Helheten med hummersoppa, Wellingtonen och desserten gjordes sig dock bra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.