Denna kväll har vi meningen att smaka några viner från lite mer okända länder, nya länder inom moderna vinvärlden alltså, vin från Libanon och Grekland och även Portugal. Många känner redan till viner från Portugal och att de har mera att erbjuda än bara Portvin och Madeiravin. Jag deltog i en vinprovning på Winebridge tidigare som ni kan hitta mera om här, VIN FRÅN SOLIGA PORTUGAL så därför lämnar jag bort Portugal i det här inlägget destomera.
Däremot måste jag erkänna att Libanon och även Grekland är helt nya. Grekland känner man retzinan men det är då allt. Så det var med stor spänning att få smaka vin från dessa två länder,
Libanon Vinregion.
Mest kända regionen är helt klart Bekaadalen, som ligger mellan bergskedjorna Libanonbergen och Antilibanon. Odlingarna ligger på en höjd runt 1000-1200 meter. Klimatet varierar på sommaren mellan 10-30 C. och det regnar väldigt sällan. Området får bevattningsvatten av två floder som rinner genom dalen, Litanifloden i söder och Orontes i norr. Arealen som odlas är totalt ca 3000 hektar.
Libanon har dock en lång tradition av vinmakeri, som kom till landet med jesuiterna från Frankrike. Ännu i dag är banden med Frankrike påtagliga och syns tydligt även inom vinodlingen. Kopplingen läggar man märke av förstås druvsorter som används men även de flesta vinmakare har lärt sig vinodling i Frankrike och dessutom används allmänt Château och Domaine i Vinodlingarnas namn.
Allmänna druvor är Cinsault, Grenache, Carignan och Syrah samt olika Bordeauxdruvor som Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc, Petit Verdot och Malbec. Även vita druvor som Chardonnay, Muscat, Sauvignon Blanc, Viognier och Sémillon är populära att odla. Så det klingar väldigt franskt även här. Lokala druvor finns, de heter Merweh och Obaideh, av dem har man tidigare oftast gjort Arak, som är ett sött brännvin som fortfarande är en storsäljare i Libanon.
Vinlandet Grekland
Grekland har en lång anrik historia vad gäller vinframställning och druvodling. Grekerna kunde tillverka vin tidigt och de spred kunskapen vidare till länderna runt Medelhavet. Vilket har legat till grund för många länders vinodling I Europa.
I Grekland odlas vin över hela landet men i ganska liten skala i jämförelse till övriga Europa. Totala arealen ligger på cirka 62 000 hektar, vilket motsvara arealen tex i italienska Toscana.
Många druvor är högst lokala så som tex Assyrtiko, en grön och välkänd grekisk druva, härstammar från Santorinis vulkanjordar. Druvan har en förmåga att bibehålla sin syra även under heta sommarmånader och används ofta att blanda med andra druvor just därför. Andra gröna druvor är Aidani Aspro, Athiri, Dagni, Debina, Lagorthi. Av de de blåa hittar man Agiorgitiko, Xinomavro, krassato, limnio, mavrotragano, mavroudi, stavroto, mm. Många nya okända namn som inte säger en något speciellt.
Jag kan väl inte undgå att nämna Retsina, Greklands mycket speciella vin som smaksätts med kåda från aleppotallen, till den använder man druvan assyrtiko tillsammans med savantiano.
Viner vi smakade:
Mousserande:
Raposeira Super Reserva 2018 Druva: Malvasia Fina Portugal – 14,90 EUR
Vita:
Pérola 2018 Druva: Malvasia-fina, Gouveio, Portugal – 13,09 EUR
AT Borges 2018 Trajadura-Alvarinho Portugal – 15,98 EUR
Röda:
Borges 2015 Tourica-Nacional Dao Portugal – 15,50 EUR
Chateau Marsyas 2012, Cabernet Sauvignon-Syrah-Merlot-Petit Verdot Bekaan dalen, Libanon – Pris 40 EUR
Ett mörkrött vin med mycket karaktär. Enligt officiell beskrivning enligt monopolet så har vinet höga tanniner, tranbärssyltig, plommonkaraktär, mogna björnbärstoner, lätt nejlikton, svag vaniljton, rostad, lång. Jag kunde väl inte snappa till mig allt, men det hade definitivt röda och mörka bär, lite kryddig och lång smak. Trevligt.
Maison Viticole Ligas Moschomavro 2018 Grekland – Pris 19,90 EUR
Ett lättare vin med kortare smak.
Sammanfattning
En intressant kväll men jag väntade mig flera exotiska länder att smaka på men arrangörerna hade tyvärr problem att hitta passliga kandidater. Helheten var ok i varje fall. Det mest exotiska och den som tog hem spelet ikväll var alltså Libanon. Det var ett kraftigt mörkt vin med mycket aromer. Greklands Moschomavro var lätt och tunn i smaken och blev därmed kvällens jumbo. Av de portugisiska vinerna tog Borges Torica-Nacional längsta strået med mogna, mjuka tanniner och lång eftersmak. De andra höll en väldigt jämn standard och kom inte långt efter. Vår välkomstdrink var dock ingen höjdare, blek och kort utan överraskningar. Vin från exotiska Libanon och Grekland var däremot väldigt intressant att smaka.
NY REGION – VINER FRÅN GEORGIEN
20.2.2020